Att vara vegan är för mig kärlek. Dels är det kärlek till mig själv och min egen kropp, och dels är det kärlek till djuren, naturen och andra medvarelser. När jag upphörde med kött så startades en process av avgiftning och utrensning. Efter några månader mådde jag bättre än jag hade gjort på länge. Under min uppväxt kände jag mig ofta tung i kroppen, depressiv, trött och utan riktig livsglädje. Mycket av denna tunghet försvann när jag ställde om min kost.
Jag vart väldigt förvånad därför att läkare var mycket mer intresserade av att försöka skriva ut antidepressiva mediciner istället för att tala om att en förändring av kosten kunde göra så mycket.
Min upplevelse är att kött innebär en förorening av det tempel som våra kroppar är. Det är jobbigare för matsmältningsorganen att bryta ner kött och det tar mycket energi från kroppen när kroppen ska bryta ner köttet för att komma åt de vegetabilier som kon, grisen och kycklingen omvandlade i sina kroppar till kött. Idén att äta grönt genom andra djurs omvandling av det till kött, var en idé som jag inte förstod. Jag accepterade den dock under min uppväxt därför att jag visste inget annat. Jag följde med strömmen och gjorde som andra därför att det varken erbjöds eller informerades om alternativ.
När jag blev vuxen och upphörde med kött så lyftes en dimma från min kropp. Jag kände mina egna energier lättare och jag fick ett bättre kroppsmedvetande. Jag blev starkare och friskare i min kropp, jag blev mindre sårbar för virus, influensor och andra sjukdomar som sprids omkring i den här världen. Det blev även enklare för mig att se och märka de energier som vår värld består av, det som är att ha ett energimedvetande.
Det finns en del som hävdar att de äter kött för att grunda sig, för att komma mer ner i kroppen. Det är sant att kött har en tätare och mer fysisk energi än vegetabilier och detta kan upplevas som grundning. Men, detta är en illusion som inte botar problemet till att det saknas grundning. Det finns andra och hälsosammare sätt att grunda sig på.
Att söka sig uppåt och sakna grundning, kan bero på ett motstånd mot att finnas i den här verkligheten. Så för att grunda sig behöver man hitta orsaken till varför man inte är grundad. Det kan handla om att man inte älskar sin kropp, inte älskar den här verkligheten, inte älskar sitt liv.
För mig är kärlek och andlighet samma sak. Att vara andlig är att vara kärlek. Kärleken till livet är det som skapar livet, är det som skapar både den fysiska världen och den andliga världen - två sidor av samma mynt. Jag kan inte döda dem jag älskar och jag kan inte heller låta andra döda dem jag älskar, så därför äter jag inte djur.
Men växterna då? Växterna lever ju också och har ett medvetande? Javisst är det så. Däremot så är växternas medvetande mer subtilt och inte lika intellektuellt och individuellt som djur, de tar det inte lika mycket personligt och får inte samma traumatiska upplevelser av dödandet som djur får. Växternas kropp är deras fysiska upplevelseform, men deras medvetna sinne är i energivärlden.
Men självfallet är det så att idealet är att varken äta växter eller djur och enbart leva på solens energi och livskraften. Nu finns det flera människor i världen som kan detta, det är den naturliga utvecklingen. När vi upphör med att äta kött så är nästa utvecklingssteg att upphöra med att äta grönt och helt leva på ljus. Jag är dock inte där än och jag tror på att vi alla gör så gott vi kan efter de förutsättningar vi har.
Vi alla väsen har våra olika processer och handskas med olika saker, varje liv har sina utmaningar. Kärleken är den röda tråden genom dessa utmaningar, att expandera i kärlek för att expandera den fysiska kroppen så att allt mer av själen kan komma igenom. För själen är uppbyggd av kärlek och är en del av hela universums medvetande - ”Gud”. Ju mer av själen som kan komma igenom i den fysiska verkligheten, desto mer av kärleksvibrationer manifesteras i det fysiska och himmelriket skapas här på Jorden.
Varma hälsningar från mig
Raphael Mabo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar