En sak som jag ser som viktig i alla relationer, det är att man tar ansvar för sina egna känslor och upplevelser. Det som du upplever händer inom dig. Det är dina känslor och dina tankar, inte någon annans därför att det är du som upplever - du har din upplevelse och den är din.
Vår hjärna tolkar information från kroppens sinnen och denna information skapar våra känsloreaktioner och våra tankar. Tolkningen utgår från våra minnen och tidigare upplevelser, från värderingar och trossatser, som ligger i det undermedvetna som ett filter som sinnenas information filtreras genom. Vår verklighet skapas inuti oss och denna verklighet kan vara väldigt olik en annan människas verklighet.
Missförstånd uppstår mellan människor när de brister i kommunikationen av deras respektive verkligheter. Därför är det så viktigt att vara tydlig och klar när vi kommunicerar med andra människor, och att kommunicera utifrån en förståelse för att de människor som vi kommunicerar med kan ha en helt annan verklighet.
När jag upplever mig som sårad i en relation, så är det jag själv som sårar mig. Inte min partner. Låt mig ge ett exempel: Om jag förväntar mig att min partner ska komma i tid så blir jag ledsen om hon är en timme sen, men om jag förväntar mig att hon ska vara en timma sen så blir jag glad om hon bara är försenad en kvart.
Skillnaden mellan min förväntan på min partner och min partners beteende, är det som sårar mig. Så genom uppmärksamhet kring våra förväntningar så kan vi påverka våra känslor.
En nyckel för en framgångsrik och balanserad relation, som jag ser det, är att man är ärlig och öppen utifrån ett ansvarstagande över sig själv. Att när ens partner har ett beteende som utlöser vissa reaktioner i mig, att jag är öppen och ansvarstagande om mina reaktioner genom att exempelvis uttrycka mig i formen: ”När du har det beteendet så upplever jag de här känslorna i mig.”
Här tar jag ansvar för mig själv. Jag dömer inte min partner. Jag säger inte att min partner gör fel, eller ens gör rätt. Detta handlar inte om rätt och fel. Jag konstaterar att när min partner beter sig på ett visst sätt så upplever jag vissa känslor inuti mig. Jag reagerar på ett visst sätt för jag har vissa föreställningar, upplevelser, antaganden och värderingar inom mig i mitt undermedvetna. Jag reagerar på min partners beteende, men det är inte min partner som är orsaken till mina reaktioner.
Sen kan man föra en diskussion utifrån detta om vad som känns bäst för båda parter. Vi alla är ju olika och har olika preferenser.
Varma hälsningar från mig
Raphael Mabo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar