Raphael Mabo : Kärlek till sig själv är hälsa

Av och till ser jag i massmedia kritik mot att älska sig själv. Kritiken brukar handla om att den som älskar sig själv är odräglig mot andra människor och lever man ett destruktivt liv så gör man inget åt det om man älskar sig själv. Senast läste jag detta i onsdagens Metro i Örebro. Den massmediala bilden är att i Sverige är det fult och fel att älska sig själv.



Min upplevelse, det är att när vi älskar oss själva så tar vi hand om oss. Vi tar hand om vår kropp, vi tar hand om vårt sinne och vi sätter gränser som vi behöver sätta för att må så bra som möjligt. Att utveckla sig själv, sin personlighet och sin hälsa, är en kärlekshandling somman gör för sig själv. 



Krönikören i Metro menar att om man älskar sig själv så fortsätter man att vara exempelvis överviktig och stressad. Min upplevelse och åsikt är det motsatta, att man har en destruktiv livsstil därför att man inte älskar sig själv och så länge som man inte älskar sig själv så fortsätter man med sin destruktiva livsstil. Det kan exempelvis handla om att man har hindrande eller begränsande tankemönster från sin egen uppväxt och händelser tidigare i livet, en begränsande prägling i det undermedvetna från händelser och miljöer, attityder och situationer, som hänt tidigare i livet. 



När man börjar älska sig själv så börjar man att ta hand om sig själv, för man ser sitt eget värde - man ser värdet i sin kropp, sitt sinne, sin personlighet och man ser att man har rätt att må så bra som möjligt och leva ett så bra liv som möjligt. Då gör man de förändringar som behövs för att åstadkomma detta.



Hur ska jag kunna acceptera andra människor som de är, om jag inte klarar av att acceptera mig själv? Hur ska jag kunna älska andra människor om jag inte klarar av att älska mig själv? Hur ska jag kunna ge andra människor kärlek och uppskattning om jag inte klarar av att ge det till mig själv? Hur ska jag kunna vara hjälpsam och stöttande för andra om jag klarar av att vara hjälpsam och stöttande för mig?



När jag älskar mig själv och mitt liv, så har jag mer kärlek och stöd att ge till andra människor. För mig är det ingen motsättning mellan självkärlek och medkänsla, eller mellan självkärlek och ödmjukhet. 



I vår kultur försöker många kompensera bristande självkänsla med konsumtion. Jag köper produkt x så får jag mer livsglädje. Ju mer jag konsumerar, desto lyckligare ska jag bli. Det är den konsumtionskultur som masmedia försöker underhålla. 



Min upplevelse är att försöker man fylla en inre tomhet med konsumtion, så identifierar man sig allt mer i det yttre fysiska och man kommer längre och längre bort från sig själv, sin innersta kärna och själ. När vi vår själen inuti, vår gnista av det gudomliga och vår egen essens och livskraft, så når vi också kärleken i oss själva och denna kärlek och gudomliga livskraft kan fylla hela oss, och detta hjälper oss till inre frid. 



Jag hälsar det heliga i dig!

Raphael

Zen-coach och inspiratör



http://www.raphaelmabo.se

http://mactuellt.blogspot.com

http://ekospirituellt.blogspot.com

http://raphaelmabo.wordpress.com

http://raphaelmabo-reflektioner.blogspot.com

http://blogg.passagen.se/raphaelmabo

http://raphaelmabo.bloggy.se/

http://www.twitter.com/raphaelmabo

http://www.soulsense.se